Ansikten

Åh, vad jag ångrar mig! På loppisen i lördags låg det säkert åtta stycken sådana här ansikten uthuggna och täljda i trä på ett bord. Jag kände mig lite osäker och lade bara ner två i kassen (lite för att de var så tunga också, ville ju få plats med mer). Nu känner jag att det var de var de finaste fynden och att jag var otroligt dum som inte tog fler. Jag skulle lätt kunna byta ut allt annat mot några karaktärer till. De har så personliga uttryck och på den ena växer det lava på hjässan, som hår... och han har fina rynkor på kinden som jag vill klappa... jag hade kunnat ge bort... och jag undrar vem som har gjort dem...
Jag ska visa sedan vart de ska ta vägen. Det kommer att bli så fint.