Att ha hund

Att ha hund är väldigt mycket som att ha en liten bebis. Du blir orolig så fort de inte bajsar, och de behöver inte ens visa några direkta tecken på att de skulle må dåligt. - Bajsade hon i morse? - Bajsade hon inte igår kväll heller? - Kommer du inte ihåg? Det är klart att du måste komma ihåg!
Efter jobbet idag var det med smått darrig stämma som Jonas fick haspla fram att Ella inte gjort något idag heller. Istället för att lugnt konstatera att det kan vara så, går min röst upp i falsett av oro och jag börjar halvt om halvt/indirekt anklaga honom för att ha gått för korta promenader och att det nog beror på det. Sedan kommer vi in på en diskussion om duvbajs, men kanske är det ändå troligast att hon ätit för mycket ris.
Oavsett resulterade det att jag tog henne på en lång promenad i vårlig aftonsol och slutet gott, allting gott. En pigg hund, två svarta påsar och en lättad, glad matte.