Det är hög tid nu

När killarna var små var jag alltid så tidig med att köpa kläder till dem inför en ny säsong. Nästan för tidigt gick jag på jakt efter bästa overallerna och vinterkängorna eller sandalerna, livrädd för att det snyggaste och mest prisvärda skulle ta slut. Jag kom ihåg att jag ångrade mig jätte mycket ibland när det helt plötsligt kom in en massa nya fina modeller, men då hade jag redan köpt...

Det var likadant när jag och min bästa barndomskompis skulle köpa julklappar när vi var små. Då började vi redan i oktober, och vi kunde inte förstå varför de inte hade något julpapper på Tempo. 

De senaste åren har jag blivit precis tvärtom. Jag är sist ut. Elias han planerar och fixar själv, men Isak behöver fortfarande släpas till stan så jag måste hålla reda på när det är dags. När det är precis rätt tid. På något sätt kommer årstidsväxlingarna plötsligare och plötsligare för mig. Jag hänger inte med. Tiden går så fort. Jag såg det när vi hämtade honom i söndags och han låg i gräset och väntade i kvällssolen. Dunjacka och snörkängor? Det är hög tid nu...