Hos oss ansvarar jag för att hålla liv i inomhusväxterna. Jag kan inte påstå att jag har gröna fingrar, de är inte övergödda direkt och får ett och annat gult blad, men jag har gett mig den på att hålla våra blommor vid liv så länge det bara går. Jag tycker om stunden när jag går runt med vattenkannan och fyller på liv till den torra jorden och det känns som ett nederlag när jag förlorar en. Det händer...
Vissa växter känner jag större ansvar för, som min fina chiliplanta som jag fick i present förra sommaren. Mager och gänglig har den överlevt vintern och kommer nu med nya frukter. Och de gamla pelargonerna, nu när det kommer nya skott på Jonas pappas pelargon har den överlevt honom med femton år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar