Jag går ofta så här och tittar ner i marken, helt försjunken i mina egna tankar, gärna med ett bekymmersveck eller två i pannan.
Ibland rätar jag på ryggen och vidgar perspektivet en aning, men jag går bara rakt fram på skuggsidan.
Det är alltför sällan jag lyfter blicken så här mycket. Det borde jag nog göra oftare. Dessutom korsa gatan och välja "the sunny side of the street". Livet verkar bra mycket skönare där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar