Sommarminne 6: En eftermiddag i Kalmar

Varje år tar vi en tur till Kalmar. Hela familjen brukar längta efter det här besöket, för Kalmar är en mycket fin stad och på sommaren är det dessutom fullt av liv och rörelse och man blir glad av att bara strosa runt bland alla vackra hus. Precis som i andra tilltalande och attraktiva städer finns här en blandning av tradition, kultur och en bit nytänkande som känns tilltalande och som gör att man vill tillbaka. Vi är väldigt traditionsbundna när vi är där. Vissa saker bara måste göras om och om igen...

Först promenerar vi förbi domkyrkan...

... sedan blir det alltid att gå in i ostaffären, Dillbergs bokhandel och titta på hantverk inne på gården...

... det blir mycket skyltdekor...

... och "kreativa" skyltlösningar...

... och spöklika dito..

När vi tröttnat på stan besöker vi Jonas pappas grav som är belägen här vid Kalmarsund...

... och sedan flanerar vi runt bland pittoreska små hus...

... och insuper underbar rosendoft...

... och så avslutar vi alltid med världens godaste fika på Krusenstiernska gården...

... med kaffe, saft och klassiska kakor och bullar. Jag tror att vi slutade vid åtta bullar om jag inte minns fel. Det är så gott!

Det är i skogen det händer

En cykeltur på små skogsvägar, den går sakta, kringelkrokigt och är oftast fylld med en massa överraskningar och upplevelser.

Det är där man kan stöta på ett ödehus...

... och hitta en kvarlämnad scenografimodell från inspelningen av filmen Oxen vars utomhusscener gjordes där ...

... och bli nyfiken på vad en gammal gul grävmaskin gör ett bit in i skogen...

... och på vägen tillbaka till cyklarna springa på en massa kantareller...

... och skratta gott åt en "herrgårmanskylt" i helt  fel miljö...

... och hitta en liten vinodling mitt ute i ingenstans. Inte en trist minut!

Det finaste stället på jorden

Jonas och jag har varit i stugan i helgen. Två underbara dagar som vi fyllde med utejobb, promenader, cykeltur med roliga överraskningar, god mat och prat i soffan. Solens strålar var varma, milda, snälla och augustimånen lyste upp natten som om det vore dag. Det enda som saknades var våra killar. De ville inte följa med. Det känns i hjärtat på något sätt, att de inte vill, men kanske mest för att de är på väg att växa upp. Jag hade gärna servat Isak med saft och Mariekex när han ligger och läser gamla Kalle Anka i sängen eller tagit en tur med Elias på cykeln för att kolla vilt i skymningen. Jag vet, de kommer tillbaka... Det är bara nu och några (tio-femton, pust...) år framöver. Sedan hoppas jag att de uppskattar Hultemåla lika mycket som jag och Jonas. Det finaste stället på jorden, för oss.

 

 

 

Festliga detaljer

Det går inte att missa att det är festival i stan. Det är matbodar, tält, scener, matos, tingeltangel och en massa folk överallt. Roligt på många sätt, framförallt maten och musiken, men vackert är det inte. Jag tycker egentligen att festivalen förfular stan. Det är väldigt få som tänker på att göra det tilltalande eller det där lilla extra för att förhöja stämningen så att det blir ännu mer festkänsla. Men inne på Hedmanska gården vid Lilla Torg, där har man faktiskt tänkt till. Här blev jag glad av att vara.

Sommarminne 5: Stickade armband

Varje år brukar jag förknippa vår stugvistelse med något konkret som jag gjort själv, något kreativt projekt. I år satt det långt inne. Jag har inte alls haft någon skaparlust och jag har inte lika stort förråd av material att ösa ur i stugan som jag har hemma. Men mest berodde det nog på att jag bara behövde vila, för plötsligt en dag kom lusten tillbaka. Nu, nu måste jag göra något! Fram med lite restgarner, några stickor och så satte jag igång. Sommaren 2013 blev de stickade armbandens sommar. Dessutom blev jag av med lite keramikpärlor som jag köpte på en utförsäljning en gång och som jag ångrade direkt. "Nej, vad ska jag ha dem till. De kommer bara att ligga och skräpa." Det var nog tre år sedan, men nu, nu passade de till lås.

Det förlösande skrattet i natten

Igår var jag på riktigt uselt humör, så där uselt så att jag inte kunde dölja det. Inte ens när vi hade Jonas systerdotter med familj på eftermiddagsfika kunde jag behärska mig. Jag var på krigsstigen och det var fel på allt. Vädret var precis som jag, surt! Det regnade mest hela dagen och jag som hade planerat att Jonas och jag skulle in till Malmöfestivalen för att lyssna på Mando Diao senare på kvällen. Jaha, då skulle det väl inte bli något av det heller. Allt var skit. Men både vädret och jag tog mig i kragen. Med gummistövlarna på och regnkappa i cykelkorgen trotsade jag vädergudarna. Det hjälpte. Molnen skingrade sig och vi fick en riktigt fin kväll. På vägen hem kunde man till och med höra mig skratta (inte rått), när maken fick sparka sig fram på sin cykel i natten. Hans cykelkedja gick nämligen av och det såg för roligt ut när han stötte sig fram med hjälp av högerfoten. Musiken, alla människor och skrattet var nog förlösande, för sedan drog jag honom och hans cykel lätt efter min de sista kilometrarna hem. Slutet gott... på den dagen i alla fall.

Finheter

Den här veckan har varit fylld med finheter. En dag efter jobbet hittade jag ett litet paket med ett par örhängen, som jag fick bara så där av en vän. Vad glad jag blev! I fredags när jag kom hem väntade ännu mer. Jonas hade varit i Kristianstad för att hämta en träsoffa som han skulle få "ärva" efter sin faster. När han kom hem hade han med sig inte bara soffan, utan ett litet skrivbord (ska vi ha i stugan) och flera andra fina saker. En del var bara till mig och när han tog fram det ena efter det andra var det lite som julafton. Det var bland annat band av sammet och guldbrokad, örhängen och pärlor, mocka och spets. Tack, käre Dag! Och inte nog med det. I lördags hittade jag små virkade blommor i en liten påse med grön rosett. Mitt lördagsgodis!

Sommarminne 4: En regnig dag

En regnig dag den här sommaren kommer jag faktiskt att minnas. Det var nämligen inte så många, så de är lätta att komma ihåg. En regnig dag, den tredje veckan i en stuga på landet utan el kan vara prövande om man är 14 och 18 år. Då får man sätta sig i bilen och köra på vägar som man aldrig kört tidigare och bara hoppas på att något lite överraskande ska hända. På vägar som är så krokiga att man mår illa, där man bara ser skog, skog, annan skog och ny skog och så en by som heter Kråksmåla och så regn och inget händer fast det brukar det alltid göra till slut, men när? Då, helt plötsligt mitt på skogsvägen, en älg... Nej, en loppisskylt! Mitt i en glänta låg en stor röd församlingslokal fylld med loppisprylar. Det är nog första gången mig veterligen som alla fyra, även tonåringarna, klappade igen bildörrarna och gick med lätta steg uppför trappen in i loppistemplet. Då har det gått långt i tonårstristessen på landet.

Broderi på mobil

Jag har köpt ett mobilskal som man kan brodera på. Ända sedan jag såg att möjligheten fanns för något år sedan, har jag tänkt att införskaffa ett sådant, men det har bara inte blivit av. Nu ligger det här hemma och väntar. Jag måste bara bestämma mig för hur det ska se ut. Hoppas att det inte tar lika lång tid som att inhandla det.

Sommarminne 3: Mönsterås

Mönsterås är en av de "större" orterna i vår omnejd när vi är i Hultemåla. Det är hit vi åker för att handla ibland och alltid för att fylla på våra gasolflaskor så att spisen och kylskåpet ska fungera. Men mest åker vi hit för att här finns allt det som inte finns på någon annan ort i närheten, inte i Nybro, inte i Högsby, inte i Emmaboda, nämligen en liten, men levande och nästan tidlös stadskärna. Här finns ta mig sjutton allt; klädesbutiker, garnbutik, tygaffär, sportaffär, bokhandel, hantverksbutiker, presentbutiker, färghandel och kosmetik, Röda Korset, ja allt... dessutom i en extraordinär och fin kulturmiljö. Det är nästan så att man får gnugga sig i ögonen ibland. Vilken tid är vi i? Jag kan lätt se framför mig en salig blandning av fiskare, bönder, kvinnor i lång kjol och herrar i hatt spatsera mellan bodarna för si så där hundra år sedan.

 

Nystart

I morgon börjar jag jobba efter fyra och en halv veckas semester. Det känns lite tungt, men det är nog ganska normalt. Jag vet att när jag väl är på plats, träffar mina kollegor och tar tag i arbetsuppgifterna, ja, då brukar det flyta på och kännas roligt. Men det var en dag den här veckan som det gnagde lite extra i magen. Istället för att mina tankar skulle fokusera på saker som inte ens existerar i nuet, så bestämde jag mig för att göra något konkret som skulle pigga upp min första jobbdag och som skulle kunna lura tankarna att fokusera på något annat kopplat till jobbstarten. Det resulterade i att jag köpte nya blommor att ta med mig till mitt rum och att jag rotade runt i Jonas tavelförråd för att hitta en fin målning som kan inspirera till stordåd i höst. Det hjälpte, nu tänker jag på hur kul det ska bli att få hänga upp målningen och hur jag ska organisera med mina nya klämmor. Nystart, helt enkelt!

Sommarminne 2: Loppis i Timmernabben

Samma dag som vi var i Pataholm besökte vi också en alldeles speciell liten loppis i Timmernabben. Det har blivit en tradition att åka dit en gång varje sommar. Det är ett Stockholmspar som har sitt sommarhus i Timmernabben som driver detta fina lilla ställe och jag blir lika inspirerad varje gång jag kommer dit. Dels är de trevliga, dels är allt så kreativt i sin enkelhet och så är det bara fina och roliga saker som står på hyllorna. Det finns hur mycket som helst att titta på och alltid ackompanjerat av lite blues eller sommarradio från husverandan eller deras eget privata lilla krypin alldeles bredvid.