Vila

Det tog bara stopp. Veckorna efter operationen har jag lagt all min energi inåt för att läka och bli hel igen. Det som var ett rutiningrepp för läkaren var inte rutin för mig. För mig har det varit ovant att vara så skör, så bräcklig och framför allt fysiskt vingklippt. Jag som inte alls ser mig själv som särskilt stark i vanliga fall ska nog tänka om, se mig själv med andra ögon och uppskatta och vara rädd om den kropp och det psyke som så sällan gör motstånd på riktigt. Som tar mig upp ur sängen varje morgon, som orkar alla långa dagar och som tillåter vila nästan varje natt. Som kan tänjas, men inte hur långt som helst. Det vet jag nu, och jag vet att det är bra med vila. Så det har jag gjort, vilat.