Mer lika än vi först anade

Häromdagen när jag var och handlade gick jag förbi tidningsstället och blicken fastnade på tidningen Retros framsida. "Där är ju våra vinglas", tänkte jag. Jag köpte den för att få veta lite mer, och kunde samtidigt konstatera att mer eller mindre alla våra glas hemma i köksskåpet är designade av samma formgivare, Bengt Edenfalk. Tänk, det hade vi ingen aning om. Vi har bara köpt dem för att vi tycker att de är fina tillsammans även om de har lite olika form och olika nyans på glasmassan. Men nu förstår vi varför, de är mer lika än vi från början anade.

Någon mästerfotograf är jag verkligen inte. Inser att det är väldigt svårt att göra glas och blommor rättvisa.

Dags att ta tag i påsken

Det var ju i den här soffhörnan jag skulle ha suttit och druckit morgonkaffe och läst en bra bok i påsk. Nu har nästan hela påskhelgen gått och jag har inte gjort något av det som jag hade tänkt. Ingen konstrunda, inga kreativa projekt, ingen ny bra bok och absolut inte finaste och ljusaste soffhörnan i stugan. Jag har inte haft någon lust eller ork att ta tag i något. Nu är jag sur för att jag har låtit tiden springa förbi och istället ägnat mig åt att oroa mig för vad som ska hända nästa vecka på jobbet och att jag har fått skrivkramp inför en deadline som måste hållas. Dags att ta tag i påsken, ännu är den inte riktigt slut.

Trådrullar i påskägget!

I dag har Jonas och jag varit på den roligaste loppisen på länge, Karlssons Auktioner i Trelleborg. Kan varmt rekommenderas om man vill vara med om en nästan overklig upplevelse. Allt som inte säljs på ordinarie auktioner läggs med jämna mellanrum i kartonger och ställs ut på en asfaltsplan. Då menar jag allt: lampor, möbler, prydnadsföremål, husgeråd, kläder, mattor och verktyg. Klockan tio prick öppnades grinden och då sprang ett 50-tal galningar för att komma först till fynden. Jag sprang inte, men jag gick ganska fort.

Sedan var det bara att riva och slita. Jag fattar inte hur fort en del hann att plocka åt sig av både möbler och prylar. Vi var väldigt otränade, men vi kom hem med en del ändå. Man plockar helt enkelt ner det man vill ha i kassar och betalar för mängden kan man säga. Vi betalade 100 kr för vår kasse och då fick vi bland annat med oss fina gamla tavelramar, en Skeppshultstekpanna till stugan, en lampa, en keramikurna (Elsi, som vi samlar på), en konstbok och jag fick ett helt syskrin fullt med bra-att-ha-grejor. Jag älskar gamla sybehör och fick så många trådrullar att jag nog aldrig mer i hela livet behöver köpa, i alla fall inte i svart eller vitt. Precis vad jag behövde till stugan. Jag håller nämligen på att bygga upp ett förråd av pysselmaterial där. Det är några mil till närmaste affär, så det gäller att ha allt hemma när lusten faller på.

Det här är som påskgodis för mig!

Om mig

Ja, så är det väl dags att presentera sig själv, men jag tar det nog lite i taget. Jag följer en del bloggar och de som jag gillar allra mest är de som är personliga. De som bjuder på sig själva, på livets fram- och baksidor. Det skulle jag också vilja göra, men jag känner mig lite blyg inför det här, så det får liksom komma naturligt efterhand.
Jag heter Anna-Karin och bor i Limhamn, Malmö. Eller "på" Limhamn som man säger här, men eftersom jag gudbevars är östgöte i grunden har jag svårt att säga så. Jag säger "i" Limhamn. Här har jag bott i över 20 år. Jag trivs hur bra som helst, men säger fortfarande att jag ska åka hem när jag ska hälsa på i min hemstad Motala som jag känner större kärlek för nu än när jag flyttade därifrån.
Jag har två pojkar på 17 och 14 år. De kommer inte vara med här så mycket, just för att de är i den åldern då de inte är så intresserade av vad jag gör. De håller på att skapa sina egna liv, så är det med det.
Jag har en man som heter Jonas. Han har nog inte så mycket emot att synas här. Jonas är konstnär och honom kommer ni att få lära känna en del. Om inte annat snor jag foton hej vilt från honom. Han är nämligen en duktig fotograf också.
Vårt största gemensamma intresse förutom våra barn, vår hund Ella och vår stuga är att återbruka på olika sätt, vilket gör att vi går en hel del på loppisar. Det liksom hör ihop.
Jag jobbar som kommunikatör, men känner mig nog mer som en hantverkare i själen. Är lika mycket praktisk som teoretisk och önskar ibland att det ena skulle slå över och göra så att jag skulle veta vad jag ska bli när jag blir stor. Just nu väger det mellan talskrivare åt Obama eller fönsterkittare.

Hultemåla

Så här dags på året längtar vi väldigt mycket till vårt sommarhus i Småland. I maj har vi haft det i fyra år. Det ligger i ett av södra Sveriges mest glesbefolkade områden, belägen intill en liten skogsväg mitt i mörkaste skogen. Men jag tycker inte att det är mörkt. Jag älskar skogen som omsluter som en trygg famn, de små skogssjöarna, de insprängda åkerstyckena, stenarna, mossorna, djurlivet, tystnaden och lugnet. Samtidigt händer nästan mer spännande saker här än hemma. Naturnära händelser, men också möten med intressanta människor. Hultemåla, eller Hultet som man säger här, kommer jag att berätta mer om.

Ingen stugpåsk

Det blir ingen stugpåsk i år. Vi stannar hemma i Malmö istället för att åka till vår stuga i Småland. De senaste två åren har vi haft fantastiska påskhelger med strålande sol. Vi har krattat löv, träffat släkt och njutit av spirande grönska och påskliljor. Vi har till och med kunnat sitta ute och äta påsklunch, men i år insåg vi att det inte skulle kunna bli så. Nu är det så kallt att till och med vår hund Ella ibland vägrar gå ut på kvällspromenaden. Här är hon förresten, lilla Ella, utanför stugan när det var så där härligt varmt en annan påsk.

Första inlägget

Jag har ingen aning om världen behöver en blogg till, men jag vet i alla fall att jag behöver en plats att skriva på. Jag vet inte heller vad den kommer att handla om. Det är väl troligt att det blir om kreativa projekt som jag håller på med, loppisfynd, vår stuga och vardagshändelser. Men det kanske blir något helt annat än vad jag tror.

Jag heter Anna-Karin och kallar bloggen Snyggpricken. Det är ett smeknamn som min man kärleksfullt har gett mig, eftersom jag har rött hår och ganska många fräknar på näsan. I alla fall på sommaren.