När sommaren inte riktigt vill...

... komma med sin värme, då får man göra det bästa av situationen och ta in en bit av den.

Ersättare

Natten mellan fredag och lördag sov jag dåligt, i alla fall framåt morgonkvisten. Inte för att granndottern hade 18-årsfest, som höll de flesta andra i kvarteret vakna. Nej, jag var orolig för att några störtskurar skulle göra att loppisen i Trelleborg skulle ställas in. Men vädret tog sig, vi kom dit och slogs som vanligt med ett gäng andra loppisgalningar. Inte fullt så mycket fint som förra gången, men visst hittade vi saker... Halva nöjet är faktiskt när man kommer hem, tar den obligatoriska koppen kaffe och börjar diska och rengöra sakerna.
Den här gången var det nog fyra keramikskålar som var den största behållningen. Vi hade nämligen inbrott i stugan för ett år sedan. Inte för att de stal något direkt, men de förstörde desto mer. Bland annat gick två stora saltglaserade keramikskålar i bitar. Vi har inte hittat några liknande sedan dess, men nu hittade vi några helt annorlunda, men ändå fina ersättare.
- Tänk dig trattkantareller i den stora gula och tänk dig vanliga kantareller i den svarta, säger Jonas.
Ja, snart är det möjligt...

 

En fantastisk kväll

I går efter jobbet bar det av till Skummeslövsstrand för att få möjlighet att träffa en kär kusin och hennes fina familj. De är där och spelar tennisturnering den här veckan, så för oss blev det att invigas i tennisens egen värld. Och den var mindre pretentiös än vad jag trodde, mer jordnära och familjär. På några timmar hann vi med att inspektera tennisbanorna, testa lilla klubbkiosken, äta supergod kina-thai-indisk mat i väldigt stora portioner, kolla stugan som de hyrt, gå längs med stranden och prata med kusinen, se två av familjemedlemmarna vinna en generationsdubbel och avsluta med övningskörning på Skummeslövsstrand. Ja, man får faktiskt köra bil där. En fantastisk kväll!

 

Regn

Nu kom det lite sämre vädret, men jag vet inte... Det är klart att det inte är så roligt när det regnar flera dagar i streck, men lite regn gör mig inget. Min chef tycker jag är en konstig människa som får ångest av stark sol och värme. Han brukar pika mig lite på skoj när molnen och regnet drar in. -Nu njuter du, va? Nu tycker du väl att det skönt?
Riktigt sant är det inte, men jag mår inte dåligt. Det gör jag faktiskt inte. Inte så länge jag har tak över huvudet och förresten är det ganska skönt att vara ute i regnet också. Många av mina finaste och roligaste minnen har jag från regniga dagar. Som när barnen var små i gamla stugan och sprang ut och "duschade" i ösregnet. De hoppade och skuttade på sina små spinkiga ben så att det plaskade från gräsmattan, samtidigt som de bubblade av skratt. Eller från när jag själv var barn och låg och läste under en filt i soffan och tittade ut genom fönstret på trädtopparna utanför och för första gången blev varse om att det finns väldigt många nyanser av grönt.

Sju sorters blommor

Det blev en bra midsommarhelg med mycket trevligt besök av min kusin Gunilla och hennes Tore på själva midsommarafton. Vi träffas inte så ofta, det är ett antal mil mellan oss, men när vi väl gör det är det väldigt roligt. Vi hade turen att klara oss från regn och åska och hann med både mat, dryck och stärkande hundpromenad innan det blev dags för dem att hoppa på bussen som skulle ta dem till Centralen för vidare färd norrut.
Annars har det inte blivit så mycket gjort. Gräspollenallergin kommer som en "överraskning" varje år till midsommar. Trött, grinig och hängig blir jag av den. En snabb loppistur idag och en kudde har jag knåpat ihop av en väv som vi hittade på Karlssons loppis förra gången. Ska pryda nya sängen i Hultemåla, där det alltid kommer att vara midsommarnatt från och med nu med sju sorters blommor under huvudkudden.

Olika vatten

Där jag bor finns en sandstrand nästan mitt i stan, lite som Barcelona. Det är lyxigt och väldigt uppskattat av många Malmöbor. Häromdagen cyklade jag längs strandpromenaden hem från jobbet och fick kryssa mig fram bland flip-flopskor, strandväskor, glasspapper och solbrända ben. Man märker att människor verkligen njuter av livet som blommar upp längs med stranden några få veckor varje sommar. Jag kan förstå det, jag njuter också, men bara av att titta när jag cyklar förbi. Själv har jag aldrig riktigt blivit biten av havsbad eller ens strandliv. Jag är alltså ingen badmänniska, men heller ingen badkruka. Det kan man inte vara när man växt upp med Vätterns iskalla vatten som sommarlekplats. 

Får jag välja föredrar jag det mjuka, varma sötvattnet i små skogsjöar och den lite pirriga känslan av att det kanske lurar en gädda i vassen. Det är sommarbad för mig!

Unik förvaring

Lådor och askar, det är också ett samlingsområde för mig. Jag gillar runda burkar med lock, gärna i trä, men även keramik går bra. För något år sedan hittade jag kanske den mest unika och största i denna samling, en "trätunna" med inbränt mönster. Jag har i alla fall inte sett någon liknande varken förr eller senare och några kollegor som var med när jag köpte den kan garantera att jag var överlycklig när jag cyklade tillbaka till jobbet med tunnan ordentligt fastsurrad på pakethållaren. Det är en sådan där pryl som ställer frågor till en genom sitt unikum. Vart kommer den ifrån? Vem har gjort den? Vad har varit i den?

Gästrummet

Det är här du får sova om du kommer och hälsar på i vår stuga. Mannen ingår dock inte. Tvingade honom att ligga ner på sängen när jag skulle fotografera, fick för mig att det skulle bli lite mer liv i bilden. Ja, det blev det kan man säga, men hur ofta ligger man stilla på rygg med fötterna utanför sängkanten när man tar en middagslur? Dessutom med skorna på? Inte ofta om jag får lov att svara för mig själv. Men å andra sidan gör jag det aldrig heller, så det är kanske min ringa erfarenhet som talar för sig. Men han borde väl sagt ifrån, han har betydligt mer erfarenhet i ämnet. Utan skor då, förstås.

Bra skönt ändå

Den här helgen har bestått av lite loppis, mycket städ och lagom mängd pyssel. Vi tog en tur till Erikshjälpen i Genarp och Åkarp och jag hittade en sommarklänning och små taxar. Först sken solen och vinden lekte mellan rummen i huset när vi putsade fönster, men sedan kom regnet och Jonas och jag kurade i mitt syrum och tog oss an lagnings- och ändringshögen. Jag har en fåtölj där ute som alltid är belamrad med en massa projekt. Nu lyftes högen bort, Jonas fick plats och vi en mysig kväll tillsammans.

En sommarbukett till matbordet.

Loppat festivaltält till äldste sonen provas.

Jonas lagar Ellas leksakshund som en gång i tiden var min. Han hade 5:a i syslöjd!

Veckans fynd!

Och så de här täljda i trä, de gick inte att motstå.

Lindäng

Den här veckan har jag haft den stora lyxen att arbeta och bo på Österlen i två dagar.

Jag bodde på Lindäng och sov gott i det här enkla, men fina rummet som låg...

... i "Hönshuset"...

... med den här utsikten...

... och var granne med gamla gården som idag står tom i väntan på att två söner i 25-årsåldern någon gång kanske får renoveringslust. Jag tror att det skulle kunna bli fint...

... men det gamla är vackert på sitt sätt...

... till och med den här dörren...

Vill du veta mer om Lindäng läs på Lindängs hemsida. Det går att hyra "Hönshuset" och jag kan varmt rekommendera det.

Så här blev det

Jag kanske ska våga mig på att visa några betongalster. Nu har de fått en plats i trädgården. Resultatet blev blandat. Jonas som körde lite mer på "fri hand" lyckades bäst av oss två. Det brukar vara så. Mina grejer blev tråkiga i jämförelse, men vi har sagt att vi ska göra det en gång till i sommar. Då har jag förhoppningsvis lärt mig av misstagen.

Tenn- och emaljhantverket blev ingjutet och hänger nu som tavla på husväggen.

Den här skålen/fatet har Jonas gjort genom att trycka en grovt virkad duk på betong.

Det klassiska rabarberbladet gjorde han också.

Jag gjöt en stor kruka som blev i tjockaste laget och inte helt jämn i ytan. 

Och så gjorde jag plattor med mönster av virkade dukar bland annat.

Att skapa ett hem

Jag har visat många bilder som är tagna utomhus i stugan, men nästan inga som visar hur det ser ut inomhus. Jag tycker att det är svårt att ta bilder som gör miljön och ljuset rättvisa och så är det där med integritet och det privata. Vi älskar ju det här stället och försöker att hitta den rätta stämningen, känslan av tidlöshet, stillhet och ro. Jag tycker att vi är en god bit på väg, även om det fortfarande finns mycket att göra och så ska det vara. Det tar tid att skapa ett hem. De här bilderna är inte perfekta på något sätt, men det är de bästa hittills.