Båthuset

Jag har varit i min hemstad Motala några dagar och förlorat mig i min barndom. Jag var också vid mina föräldrars lilla båthus nere vid Strömmen. För mig är den här lummiga platsen symbolisk, för både mamma och pappa är födda bara några hundra meter härifrån. På den tiden visste de inget om varandra. Mamma flyttade snart, men pappas familj höll sig kvar på den här sidan Strömmen i Vinnerstad socken.
Båthuset är bara några år gammalt, men genom livet har jag hört väldigt många historier om den här platsen från förr i tiden. Då fanns här en textilfabrik som förorenade vattnet i olika nyanser, kvinnor som klappade tvätt och hundratals lekande barn som bodde i de trånga bostäderna på andra sidan, "raden", vars föräldrars stora skräck säkert var att förlora något av dem i strömvirvlarna när alla turbiner i kraftverket gick för fullt. Det hände.
Det är svårt att förstå nu, när här är en idyll för fiskare och livsnjutare.